Förra gången vi flyttade var Philip 6 veckor. Det var ingen hit när det gällde varesig packande eller bärande eller ständigt ammande på kalla nakna lägenhetsgolv.
Aldrig mer sa vi.
Nu är vi där igen.
Med en 2 åring som är överallt + en 3 veckors bejbi som inte vill vara själv en sekund.
Jora. Vi har packat lite, ammat massa och suckat lite mer.Imorgon har vi iaf barnvakt till den där som är överallt. Den andra hänger väl i ett stadigt tag i mina tuttar.
Aldrig mer säger vi, igen.
Tycker synd om Danny btw. 2:a för andra året i rad. Vad säger man till sig själv efteråt. Svär man och spottar åt sin spegelbild eller hoppas man på tredje gången gillt?!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar